När Strindberg fruktade att bli förförd av Isadora Duncan

Isadora Duncan må vara en dansens ikon och pionjär på många sätt. Men alla kan ju inte älska alla här i världen, för att citera Hasseåtage. När Isadora Duncan var på gästspel i Sverige försommaren 1906 skrev den välkände kulturdebattören och teaterkritikern Carl G Laurin i tidskriften Ord och Bild följande om barfotadansösen:

”Idén att reformera baletten och införa klassisk skönhet samt låta hvit nakenhet efterträda uppstoppade ‘köttfärgade’ trikåer kommer ej en dag för tidigt. Men alla danser fordra ej bara ben. […] För min del kände jag mig tämligen kall inför denna i timtal fortsättande solodans af en dam med sluttande skuldror, fula armar, fula ben och mycket fula fötter och ett ansikte, som åtminstone på scenen ej kan få mer än B?.”

Isadora Duncan åtföljdes på sin resa av scenografen och teaterteoretikern Edward Gordon Craig (i september samma år föddes deras dotter Deirdre). Albert Engström berättar i boken ”August Strindberg och jag” hur Craig sökte upp honom. Craig hade försökt få tag på Strindberg, men denne ville inte ta emot honom. Craig sa att han och Isadora Duncan tänkte stanna kvar i Stockhom tills de fick träffa Strindberg, om mötet så bara varade i fem minuter. Engström lovade att prata med vännen Strindberg för att få till stånd ett sammanträffande. Men Strindberg envisades:

”- Nej! svarade han. Jag ämnar inte utsätta mig för några förförelseförsök av den där.
– Är du rädd att falla?
– Nej! Men har hon inte försökt förföra dig?
– Nej! svarade jag med samma eftertryck. Och jag tycker verkligen att det är synd att paret inte får träffa dig bara en liten stund, då det rest hit uteslutande för din skull.
– Har du sett henne dansa?
– Nej, jag går ju aldrig på teatern.
– Nå, hur kan du då vilja att jag skall ta emot dem. Jag talar dålig engelska och det blir intet utbyte.
– Men Craig vill göra moderna dekorationer till dina dramer.
– Nej! Jag tar inte emot.
– Men kan du inte gå fem minuter och se på hennes dans från en griljerad loge – ‘and look at her with a man’s eye’, som hon sa till mig.
– Där ser du! Det är ju nästan våldtäkt, lustmord, allt! Nej!”

Paret stannade i Stockholm ytterligare några veckor, men inget möte blev av. Strindberg vågade inte gå utanför dörren på hela tiden – han hade sett hur Craig stod och vaktade utanför bostaden ”och han hade långt hår och ulster som en teaterbov”.