Åter ett hemskt familjedrama i Stockholm

Titeln på detta inlägg är även rubriken på en notis i Karlskrona-Tidningen 20 januari 1909. Jag har tvekat länge om jag skulle återge notisen på Svenska Panoptikon – den är så hemsk att man nästan börjar gråta. Men samtidigt visar den på det som jag tidigare nämnt, sekelskiftestidningarnas intresse för självmord och liknande tragedier som numera anses smått tabubelagda i pressen, gärna med så specifika detaljer som möjligt. Det är möjligt att stockholmstidningarna skrev mer utförligt om händelsen vid tillfället, här återges endast en lokaltidnings kortfattade redovisning.

(Telegram till Karlskrona-Tidningen.)

I huset n:r 8 Rörstrandsgatan har en af de senaste dagarna utspelats ett hemskt familjedrama. I måndags afton upptäcktes nämligen, att en där bosatt bokhållare H. G. Lindström strypt sin hustru och sitt 4 månaders gamla barn och därefter beröfvat sig själf lifvet genom hängning.

L. hade redan i lördags saknats i sitt arbete. I måndags beredde sig polisen tillträde till bostaden.

I makarnas säng fanns hustrun liggande strypt med sitt lilla barn i famnen. På golfvet låg mannen med en snara om halsen. Snaran var fästad i en dörrlås. Alla tecken tydde på att döden inträffat för 12 timmar sedan.

På bordet fanns ett visitkort liggande, på hvilket stod: ”Världens tre lyckligaste människor säga alla farväl”. Hustrun hade lämnat efter sig ett särskildt meddelande, innehållande orden: ”Jag dör frivilligt. Elin”.

Annonser

Kristi lidande och Floras gris

1908 var ett av de där åren i Sveriges historia som kom att genomsyras av strejker, bl a en stor hamnstrejk. Det hela kulminerade sedan i storstrejken 1909. Så här kommenterade Norrköpings Tidningar det gångna året i en notis 30 december 1908:

Vid uppgörelse af årets stora konflikter har alltid bestämts att repressalier icke å någondera sidan finge tagas. Hur Transportarbetareförbundet uppfattar denna bestämmelse, framgår bäst af utsända tryckta förteckningar öfver ”strejkbrytare”. St. Dagblad har i sin ägo ett par sådana förteckningar från Norrland, hvilka visserligen ej undertecknats af förbundet, men dock äro tryckta å tryckerier, som stå i nära förbindelse med detsamma och den socialdemokratiska ledningen.

Den ena af dessa förteckningar innehåller namn å 23 ”värfvare” och 518 ”strejkbrytare”, samt angifver hvars och ens hemort, i enstaka fall med utsättande af öknamn, såsom ”Rysspåfven”. Den andra förteckningen upptager 176 namn. Här öfverflödar af öknamn, såsom ”Råttfällmakare”, ”Kristi lidande”, ”Darrkalle”, ”Länsman”, ”Luffare”, ”Lata Pilström”, ”Pappa Almqvist”, ”Bleka Olsson”, ”Tuppen”, ”Kipp-Nisse”, ”Horn-Kalle”, ”Döf-Ante”, ”Floras gris”, ”Grispelle”, ”Halte-Bonick” m. fl. Jämte dylika namn finnes åtminstone ett rent ärerörigt, nämligen namnet ”Knifskäraren”, å en af männen.

Först om man tager närmare kännedom om hvad ordet strejkbrytare för närvarande betyder, och hvad hatet mot dem medför, kan man fullt fatta det skändliga uti att öfver hela Norrland utströ dessa förteckningar.

Hjalmar BrantingI dessa dagar har Socialdemokraten intagit en artikel af hr Branting, i hvilken han talar om samarbete vid stundande riksdag mellan socialdemokrater och liberaler och huru ett sådant skulle åstadkommas.

Naturligtvis skall i samarbetet ingå som integrerade moment, att liberal mjäkighet skall under tryckfrihetens missbrukade namn skydda socialistisk brutalitet sådan som den här nu märkta.