Vid 1900-talets början duggade strejker och demonstrationer tätt i Stockholm. Arbetarrörelsen växte och rösträttsfrågan var het. Men alla strejker var inte av det omvälvande, samhällsomstörtande slaget.
Hotell Rydberg vid Gustav Adolfs Torg var ett av Stockholms mest kända etablissemang och dess matsal och bar frekventerades i synnerhet av stadens journalister och författare, såsom Hjalmar Söderberg, Albert Engström, Emil Norlander och Hasse Z. Hotellet hade öppnats 1857 och drivits under flera framgångsrika ledningar; några år tidigare hade Stockholms längsta bardisk invigts, vid vilken man kunde beställa etthundra olika amerikanska drycker för 75 öre/styck. Och det var ännu tio år kvar till att hotellet skulle komma att rivas – på tomten ligger idag Dansmuseet.
Strejken på Hotel Rydberg 1904 hade sin grund i att hotellrestaurangens hovmästare herr Sundgren ett drygt år tidigare besökt Petersburg och där sett hur kyparna på de främsta restaurangerna var helt slätrakade. Han fick klart för sig att det är så det ser ut överallt på kontinenten. Minsann, detta skulle införas även hemma i hans egen matsal.
Den som har betraktat ett gruppfoto från sekelskiftet vet att majoriteten av alla män bar mustasch, så herr Sundgrens beslut var inte omtyckt. I ett helt år härdade uppassarna ut, berövade sina främsta prydnader. Men till slut, under hösten 1904, började några upproriska mustascher åter att spira på kyparnas överläppar. Källarmästare Berglund blev förgrymmad och befallde att vartenda skäggstrå skulle bort, annars kunde de opponerande söka sig efter andra etablissemang att tvinna sina mustascher på.
Den 30 man starka uppassareskaran satte hårt mot hårt. Och strejk var medlet. Den 7 november 1904 kl 14.30 lade kyparna sålunda plötsligt ned arbetet. Matsalen var visserligen inte särskilt välfylld vid tidpunkten, så det drabbade inte så många, men de gäster som ändå fanns där fick snällt vänta på att bli serverade sin Biff Rydberg (som var restaurangens egen uppfinning) eller vad de nu hade beställt.
Förhandlingarna mellan de stridande parterna blev hård och drog ut på tiden. Varken kyparna eller källarmästare Berglind ville vika en tum från sina åsikter. Någon medlare i frågan fanns inte. Till slut lyckades man dock få Berglind att upphäva mustaschförbudet.
Strejken fick till följd att hårbeprydnader nu kunde florera fritt – samt att ett antal biffar ute i köket hunnit kallna. Hela strejkförloppet var över på tjugo minuter.
Svenska Panoptikon 
