Farväl till Gamla Stockholm

Den 3 oktober 1897 avslutades Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm. Några dagar senare, den 9 oktober, publicerade skämttidningen Nya Nisse en sång av signaturen ”Byro.” med titeln ”Farväl till ‘Gamla Stockholm'”. Texten var skriven på melodin Trubadurens dödssång (klicka här för noter). Jag vet tyvärr inte vem som döljer sig bakom signaturen Byro – jag har inte hittat den bland signaturerna i förteckningen Sveriges periodiska litteratur. Det är inte heller någon av de signaturer som revyförfattaren Emil Norlander använde – annars var han en av tidningens viktigaste medarbetare. Sången handlar förstås om rekonstruktionen av Gamla Stockholm och alla dess attraktioner – och på sitt sätt delges vi här författarens minnen från utställningen (något som Historiska museet efterlyst):

Jag sjunger dig, dig Utställningens perla,
från forntid flyttad in i nutids da’r!
Hos dig jag vandrat arla intill serla,
och uti strålglans städs du lefver qvar.
Omkring din ringmur tystnaden nu hvilar,
”Tre kronors” flöjel svängs af stormens ilar,
och nattens mörker vindbron höljes i…
Men minnens skara skymtar dig förbi.

När Rådhuskällarn vid ett torg man satte,
man viste nog, att folket hitåt drog;
på hela platsen, intill Koppar-Matte,
hvar afton var en enda friluftskrog,
och här, vid fulla muggar och traktering,
man såg på slagsmål och på enlevering,
spöslitning fick man känna ej, men si…
Men allt det der är nu förbi, förbi!

Ej heller snedt emot man mådde illa,
der Bacchi tempelhall rests av Lacave,
der xeres doftade, och manzanilla,
der inga ledsamheter visstes af,
der skälmskt man kunde artigheter hviska
till Carmen, bella Lola och Francisca
när ”Spanska drufvans” must de skänkte i…
Men allt det der är nu förbi, förbi.

Der bort i gränden Bellio bjöd på dito.
Man der de qvickaste i sta’n fick se:
der sutto vid ett ljufveligt ”passito”
Papirius, Jörgen, jag och fru René.
Hvar vän af sången styrde hit sin kosa,
”Santa Lucia” sjöng ragazza Rosa,
Wawrinskys ton till mandolin klang fri…
Men allt det der är nu förbi, förbi.

Bak träden låg Sanct Gertruds gillestuga
med öl och harpspel, violin och korf
och ”tänkespråk” för både mö och fruga,
och der bredvid såg’s smedjan, täckt med torf,
och våffelbruket, der som fröken Sjöman
ett kaffe bjöd som kunde lifva dö’ man;
mor Helfrid se’n slog fryntlig mjödet i…
Men allt det der är nu förbi, förbi.

Och loggian, der ner vid vikens vatten
med solens guld utöfver vågor blå,
der, sänkt i drömmar, ända in på natten
jag kunde sitta stilla i min vrå!
Der mellan punsch- och kaffebrickor rusta’
Annette och Greta, Lisa och Augusta,
hårfager, mörkögd, full af poesi…
Men allt det der är nu förbi, förbi.

Hur vänligt, Gamla Stockholm, till ditt sköte
du, i midsommarnattens clair-obscur,
slöt ordets riddare, som här stämt möte!
Hvad munterhet då rådde, sydländskt yr,
tills Eos pekade med rosenfinger
på Bonfadini, Pierre de Mey och Singer,
på Thomas Kóbor och Jules Claretie…
Men allt det der är nu förbi, förbi.

På dina gator sågos potentater,
båd’ med och utan kungakronans glans;
och ”lustig” kallade man en teater,
der likväl sällan något lustigt fanns,
så Grandinson höll på att få dra vefven,
tills hjelpens ängel kom med ”Unga grefven”.
Nu Hilda Borgström ock gjort sin sortie…
Med Lustiga teatern är förbi.

O, sommarstad! I alla jordens länder
din like ej man någonsin har sett!
Ack, hit min tanke ofta återvänder,
der glädjens väna genier huldrikt lett.
I kalla dimmors dok dig sveper hösten,
snart faller snö på tinnar, torn och rösten,
i luften hörs flyttfågelskarans skri…
Med dig och med din fröjd är nu förbi.

Här följer några förklaringar för att lättare hänga med i beskrivningen av rekonstruktionen:
Tre kronor = namnet på Stockholms slott fram till branden 1697.
Rådhuskällarn = vinservering i Rådhuset vid Stortorget (se exteriören och interiören).
Koppar-Matte = bronsstatyn som var placerad överst på skampålen på Stortorget – egentligen hörde den inte riktigt till scenbilden eftersom den riktiga Kopparmatte var från 1648 – finns idag uppställd på Stockholms stadsmuseum.
Slagsmål = klockan tre varje dag arrangerades på Stortorget fejkade slagsmål mellan utklädda knektar.
Spanska Drufwan = i hörnhuset till höger om Köpmangatan vid Stortorget låg denna servering.
Xeres = franskt skrivsätt för sherry.
Manzanilla = sherrysort.
Bellio = stuckatören Antonio Bellio hade i ett av trappgavelhusen längs Smedjegatan sin ”Taverna degli artisti”, artisternas härbärge med ”drufwowin frå Italien att drickja”. Bellio hade även i verkligheten en ”Taverna degli artisti”, även kallad Bellios taverna, på Norrmalmstorg nr 4. Dit drogs många journalister och unga konstnärer.
Papirius = L. A. Ahlgren som skrev kåserier och litteraturkritik i Nya Dagligt Allehanda.
Jörgen = Georg Lundström (1838-1910), legendarisk tidningsman, kåsör och stockholmsprofil – gav ut sin egen frispråkiga tidning Figaro. Eftersom utställningen inte valt att annonsera i Figaro försökte Jörgen bojkotta den, dock utan märkbart resultat. En annons kom så småningom och det skrevs därefter mycket om utställningen i Figaro.
Fru René = Anna Branting (1855-1950), skribent i Stockholmstidningen vid den här tiden, gift med Hjalmar Branting.
Sanct Gertruds gillestuga = korsvirkeshus mitt emot slottet med matservering. Inredd med tunga ekbord och tänkespråk på takbjälkarna. Müncheneröl serverades och den ålderdomliga matsedeln omfattade bl a Suden Lax medh Galredh och Tydsk Keijserligh Frankfurter-Cröningzkorffw med Pepparroth.
Våffelbruket = värdshuset Gyllene Våfflan vid Stålsgränden, kopierat efter Kungsstugan i Örebro. Här bjöds våfflor och till det kunde man dricka mjöd eller honungsvin.
Smedjan = klensmedens hus med en riktig svinstia (med därtill hörande lukt) intill.
Loggian = Trumpetaregången som bars upp av kolonner i ena borggårdslängan av slottet.
Ordets riddare = Samtidigt med utställningen hölls den fjärde internationella journalistkongressen i Stockholm 25-28 juni 1897, omkring 400 personer deltog.
Eos = gryningens gudinna i grekisk mytologi – kongressen var främst inriktad på festligheter, och dessa fortsatte långt in på nätterna.
Bonfadini, Pierre de Mey, Singer, Thomas Kóbor och Jules Claretie = deltagare vid journalistkongressen (Romualdo Bonfadini, italiensk senator; Wilhelm Singer, österrikare och kongressens president; Jules Claretie, direktör för Théatre Francais och ledamot av den franska akademien).
Kungakronans glans = bl a Oscar II besökte Gamla Stockholm, men flera utländska kungligheter kom också på visit under utställningssommaren.
Lustig teater = Den Lusthige teater som låg längst österut i Gamla Stockholm. Regissören Emil Grandinson drev denna samt områdets andra teaterscen, Bollhusteatern. Teatern rymde 500-600 åskådare. På programmet stod blandade varieténummer.
Unga grefven = Knut Michelsens komedi som sattes upp av Rydbergska sällskapet på Den Lusthige teater i september 1897.
Hilda Borgström = svensk skådespelerska (1871-1953), kom med i Wilh. Rydbergs turnerande teatersällskap redan som 17-åring, var senare anställd i andra sällskap, men bör alltså ha varit åter hos Rydberg 1897. Inom svensk film blev hon ett välkänt namn.

Karta över utställningsområdet

Det kan vara på sin plats med en utförlig karta över området där Allmänna konst- och industriutställningen 1897 var belägen. Klicka på kartan för att se den i förstoring. Gamla Stockholm ligger längs strandlinjen norr om Skansen.

Utställningsområdet och dess grannar. Skansen ingick inte i själva utställningen.

Utställningsområdet och dess grannar. Ur tidskriften "Årets minnen" nr 1 1897.

Bland grannarna fanns:

* Galärvarvet, som dock hade avstått en del av sitt område åt utställningen samt putsat upp sina gamla båtskjul för att inte besökaren skulle mötas av en anskrämlig syn från Strandvägen.

* Bland Djurgårdsstadens småhus på norra sidan om Allmänna gränd hade åtskilliga försvunnit för att lämna plats åt Konsthallen och Maskinhallen.

* Restaurangen Hasselbacken och underhållningslokalerna Alhambra (huset som numera inrymmer Skansenbutiken), Novilla och Viktoriateatern.

* Skansen, som byggde sin bergbana inför utställningen för att på så sätt locka besökare direkt från utställningsområdet. På kartan får man en bra inblick i dåtida Skansens attraktioner i form av djur och ditflyttade gamla svenska hus.

Återställ skyndsamt lamporna till vakten vid huvudentrén

Jonas Nordin berättar på Historiska museets specialblogg för utgrävningen av Gamla Stockholm om sin pappas morfars kaffekopp, en kopp som släktingen på något sätt fått med sig hem från Stockholmsutställningen 1897. Kanske hade han fått tag på den under sista utställningsdagen när allmänheten vid stängningsdags började plundra hela området för att få med sig minnessaker hem.

Utställningens officiella avslutning skulle hållas klockan fem på eftermiddagen söndagen den 3 oktober. Efter ett tal av utställningens generalkommissarie, överståthållare Gustaf Tamm, hördes fanfarer, saluter och hurrarop. Varefter kaoset utbröt. Publiken började roffa åt sig alla möjliga saker: serviser på matställena, innehåll i utställningsmontrar, ja till och med lyktor från träden – lyktor som användes vid illuminationsskådespelen på kvällarna. Kanske hade det kunnat undvikas om vaktmanskapet ingripit snabbare. Men många drogs med i det hela och i tidningen stod det efteråt att det inte minst var s.k. ”bättre” folk som skämde ut sig. Flera personer anhölls för stöld.

Just de där lyktorna var extra minnesvärda. Så här skriver Harry Sandberg i boken ”En södergrabb berättar” (1957):

Illuminationskvällarna kommer jag särskilt ihåg. Många tusen små olikfärgade lampor hängde som kulörta lyktor runt gångarna. De var inte större än en kaffekopp och inuti dem satt ett kort, men brett stearinljus, som naturligtvis måste tändas för hand. Hur det arbetet var organiserat kommer jag inte ihåg, men jag minns att på utställningens sista dag försvann alla lamporna, inte en fanns kvar. De togs som minne – liksom många andra lösa inventarier – av besökarna som god pris.

Att vid sådana här tillfällen sno med sig saker hade utvecklats till en tradition bland stockholmarna under slutet av 1800-talet. När gamla Operakällaren stängdes hade folk redan lagt beslag på stora delar av inredningen. Liknande var situationen när Hotell Rydberg slog igen två decennier senare.

Dagarna efter Stockholmsutställningens stängning berättades i tidningarna om plundringen:

Å flere af hufvudstadens gator kunde man under gårdagen iakttaga personer som utbjödo till salu ”jätteutställningsljus” a 3 kr. pr st, ”smöör-gååsalistor från Sancta Giertrudz gillestuwa” m. m. i de flesta fall sannolikt annekterade ”utställningsminnen”.

Stölderna sågs inte med blida ögon från utställningsledningen, speciellt inte vad gäller lyktorna. Följande uppmaning infördes i tidningarna:

Bland de många större eller mindre föremål, som den ”stora allmänheten” på afslutningsdagen ute i sommarstaden förde med sig hem från utställningen i den vackra afsigten att skaffa sig ett eller flere ”minnen” af dagen, voro också några hundra eller tusen af de små illuminationslamporna. De, som den dagen haft lamporna till låns, torde få anse lånet förfallet och uppsagdt genom nedanstående upprop:

Under utställningens sista dag medtogs af den besökande allmänheten, bland annat, ett betydande antal små kulörta illuminationslampor. Som detta till stor del torde få skrifvas på en hos allmänheten rådande föreställning, att det skulle existera en viss rättighet att vid liknande tillfällen utan vidare tillägna sig minnen, samt utställningen, som måste hålla ägaren af lamporna, en engelsk firma, skadelös för den lidna förlusten, genom hvad som sålunda inträffat fått vidkännas afsevärda kostnader, fått uppmana hvar och en, som kommit i besittning af sådana lampor, som användts för illuminering af utställningsfältet, att skyndsammast återställa desamma till vakten vid hufvudentrén.
Stockholm den 10 oktober 1897.
På förvaltningsutskottets vägnar:
Gust. Tamm / Carl L. Bendix
  

Besökarna plundrar utställningen på alla lösa föremål. Hr Stockholm själv bär här iväg med Liljeholmens stearinfabriks 37 meter höga ljusstake, i vars bottenplan låg en sal där ljustillverkningen demonstrerades. Längst upp på ljuset sitter utställningens generalkommissarie Gustaf Tamm. Notera även de åtråvärda illuminationslyktorna som hr Stockholm lagt beslag på. Teckning av Hjalmar Eneroth ur skämttidningen Nya Nisse, 9 oktober 1897.

Besökarna plundrar utställningen på alla lösa föremål. Hr Stockholm själv bär här iväg med Liljeholmens stearinfabriks 37 meter höga ljusstake, i vars bottenplan låg en sal där ljustillverkningen demonstrerades. Längst upp på ljuset sitter utställningens generalkommissarie Gustaf Tamm. Notera även de åtråvärda illuminationslyktorna som hr Stockholm lagt beslag på. Teckning av Hjalmar Eneroth ur skämttidningen Nya Nisse, 9 oktober 1897.

Så byggdes Gamla Stockholm

Arkitekten Fredrik Lilljekvist tog till många knep för att skapa Stockholmsutställningens populära attraktion Gamla Stockholm, vilket man förstår när man läser Ulf Sörensons utmärkta bok ”När tiden var ung – arkitekturen och Stockholmsutställningarna 1851, 1866, 1897, 1909”.

Förutom den anlagda ön som fick representera Helgeandsholmen så byggdes en del av husen på pålar ute i vattnet för att få extra yta utöver den mark som udden Framnäs erbjöd. (Just nu pågår Historiska museets utgrävning av den anlagda ön – mer om detta på deras blogg.)

Gamla Stockholm under byggnation

Gamla Stockholm under byggnation

En del av husen visste man inte hur de egentligen såg ut på 1500-talet, utan för exempelvis Mynthuset användes ett hus från Vadstena som modell. Några hus inne i själva staden hämtade drag från hus i t ex Visby, medan andra hus fanns mer väldokumenterade och lättare kunde rekonstrueras.

En del saker som besökaren såg var verkligen äkta: det var riktig stenläggning på gatorna, många hus hade riktigt taktegel och vissa gamla möbler och portar hade forslats dit för öka autenciteten. Men mycket var förstås fejk. För att få rätt känsla på tegelväggar och stenmurar hade man gjort avtryck av äkta sådana och sedan gjort gipsgjutningar som målades och fästes på de bräder som utgjorde stommen i byggnaden. Andra byggnader hade uppförts på riktigt sätt, såsom korsvirkeshus och trähus, men sedan hade man behandlat ytorna så att de skulle se gamla ut.

Hörnet av Stålsgränden och Smedjegatan

Gamla Stockholm (1897): Hörnet av Stålsgränden och Smedjegatan

Utsikt framåt Smedjegatan mot Trångsund

Gamla Stockholm (1897): Utsikt framåt Smedjegatan mot Trångsund

Utsikt framåt Trångsund mot Stortorget

Gamla Stockholm (1897): Utsikt framåt Trångsund mot Stortorget

Stortorgets södra och östra sidor

Gamla Stockholm (1897): Stortorgets södra och östra sidor

Rådhusets framsida samt Kåken och Brunnen på Stortorget

Gamla Stockholm (1897): Rådhusets framsida samt Kåken och Brunnen på Stortorget

Övre eller västra sidan av Stortorget

Gamla Stockholm (1897): Övre eller västra sidan av Stortorget

Tidskriften ”För svenska hem” utgav som gratisbilaga en ”revy i bild och ord” över utställningen. I skriften påpekas att Gamla Stockholm ”utgjort utställningens clou”. 12 000 besökare om dagen hade denna attraktion. Sedan är det frågan om folk gick dit för att se de rekonstruerade byggnaderna – eller om det var alla nöjen som lockade. För inne i husen på detta område fanns några av hela utställningens mest intressanta uppfinningar och moderniteter. Men mer om detta i ett kommande inlägg.

Ett annat populärt nöje var de dagliga slagsmålen på Stortorget i Gamla Stockholm. Varje dag klockan tre rök några knektar ihop och det var inte alla besökare som förstod att det var ett arrangerat slagsmål utan det fanns de som försökte ingripa och sära på bråkmakarna.

Soldatslagsmål på Stortorget - teckning av P. Hedman

Gamla Stockholm (1897): Soldatslagsmål på Stortorget - teckning av P. Hedman

Nu börjar utgrävningen av Gamla Stockholm

Måndagen den 18 augusti inleder Historiska museet en två veckor lång utgrävning av en liten ö i en vik längs Djurgårdens norra strandlinje vid Lejonslätten. Ön är konstgjort anlagd och härrör från 1897 när Allmänna Konst- och Industriutställningen – d.v.s. den stora Stockholmsutställningen – gick av stapeln här på västra Djurgården. På ön och på udden öster om den lilla viken byggdes inför utställningen upp en av dess stora attraktioner, en rekonstruktion av Stockholm som det kunde ha sett ut sent på 1500-talet. 

Byggnaderna gjordes av förståeliga skäl inte i naturlig storlek, utan man höll sig någonstans mellan skala 1:2 och 1:3. Men genom perspektivförskjutningar skapade man illusionen av att husen var mycket högre. En del av husen var bara avancerade kulisser, medan andra var mer stabilt byggda och innehöll souvenirbutiker eller matställen. För att komma in i Gamla Stockholm passerade man den lilla ön som föreställde Helgeandsholmen. På ön låg Mynthuset/Myntmästarens hus (där besökaren kunde köpa souvenirer i form av medaljer och mynt) och Helgeandshuset (där man kunde gå in och vila fötterna en stund). Runt ön fanns en stor mur.

Utgrävningen av ön är öppen för allmänheten kl 12-16.30 varje dag 18-31 augusti. De första fem dagarna är det professionella arkeologer som letar spår efter utställningen på denna ö som varit i princip orörd sedan 1897. Resten av tiden är det möjligt för alla som är intresserade att själva delta i grävandet. Mer information om alltihop finns på projektets blogg.

Parallellt med att projektet pågår tänkte jag här på Svenska Panoptikon skriva lite om denna utställningsattraktion, ”Gamla Stockholm”. I detta första inlägg passar jag på att återge några bilder ur tidskriften Årets minnen nr 4 (11 augusti) 1897. Här kan man se hur några av de rekonstruerade husen såg ut. På den inledande kartan kan man lokalisera var de olika byggnaderna var belägna. Jag återkommer senare under veckan med fler bilder från Gamla Stockholm.

 

Karta över Gamla Stockholm på Allmänna konst- och industriutställningen 1897

Karta över Gamla Stockholm på Allmänna konst- och industriutställningen 1897

 

Gamla Stockholm, sett från Norrströms norra strand

Gamla Stockholm (1897): Gamla Stockholm, sett från Norrströms norra strand

Södra och västra sidorna av Slottets stora borggård

Gamla Stockholm (1897): Södra och västra sidorna av Slottets stora borggård

ta Gertruds gille

Gamla Stockholm (1897): Utsikt från Slottsporten mot S:t Niklas port och S:ta Gertruds gille

Bollhuset och Braheska huset

Gamla Stockholm (1897): Bollhuset och Braheska huset

Utsikt från Storkyrkans norra sida över Slottets västra sida

Gamla Stockholm (1897): Utsikt från Storkyrkans norra sida över Slottets västra sida

Utsikt nedåt Stålsgränden och Norderport

Gamla Stockholm (1897): Utsikt nedåt Stålsgränden och Norderport

Skyttemuren mellan Norderport och Slottet

Gamla Stockholm (1897): Skyttemuren mellan Norderport och Slottet